Här är några gamla böcker jag fått av äldre släktingar. Det är roligt med gamla böcker, nästan lika roligt för mina syskonbarn att lyssna på dem som för mig att läsa dem.

Vissa av sagoböckerna är ganska otäcka jämfört med dagens sagor. Några äldre böcker har jag valt att inte ta, t.ex. hade min farmor en ABC-bok där ett barn fick smisk. Det kan väl vara ok för lite äldre barn, då kan man ju förklara att det var sådant man gjorde förr, men jag tyckte det var onödigt i en bok som var för en kanske 2-åring.







Nostalgiskt va?



Den här är rolig när allt är så 50-tals.

Jag har många fler också. Kanske lite onödigt med söndriga böcker om man kan köpa dem i nyupplagor, men roligt när man ser hur gamla de är också. En fick min farfar av sin farbror år 1928 och en annan fick min mormor julen 1934. På farfars pärm finns en prins som rider på en björn och på mormors en prinsessa som väntar på sin prins... Som tur är finns det barnböcker idag med lite mer varierande flick- och pojkroller!

Idag har jag sytt sista stygnen på mina korgar av återanvänt tidningspapper. Här är resultatet, två lite på 30 cm höga korgar.





Jag har alltså vävt ihop tidningarna med modell från en bok och sedan sydde jag ihop så de blev runda och sydde på kanter och botten. Fast har inte ännu helt bestämt vad jag ska ha i dem.



Jag har använt gamla Åbo Underrättelser. På utsidan lyckades jag få in en hel del intressanta detaljer, allt från mina kusinbarn (som fanns på en läsarbild) till en rubrik om Åbo Arbis studieprogram hösten 2011 (på en av de kurserna vävde jag korgarna). Annat skojigt är t.ex. Leif Sjöströms Folkets Dagblad som ni säkert ser på bilden ovanför.



Här ovan ser man lite Väståboland, Lady Gaga och kulturhuvudstadsårsgrafik.



Och här är ju Peppe Öhmans ögon (två tidningar under den gula cirkeln med svart ram och text) och under hennes ögon är hennes sons till vänster.

Nu har jag på ett roligt sätt många minnen bevarade av vad som var på gång sommaren och hösten 2011.

Igår fick jag hem min tredje trasmatta. Den är bred och lite annorlunda än de andra. Och som ni märkt, nya mattor kan man inte fota utan att Nala är där och funderar vad som pågår.


Sedan hade jag mattväft över så jag gjorde snabbt en till likadan bara att tvärtom.



Nåneej, det är ju samma matta som jag svängt upp och ner.

Ännu en gång ett minne från makens gammelfarfar, överstelöjtnant Lars Klärich. Denna gång en vandringspokal från en skyttetävling. Även denna gång vet jag inte så mycket om föremålet, då det kommer från makens släkt.

Det lilla jag vet om föremålet är att Lars fick det efter att ha kammat hem högsta poängen i en skyttetävling tre år i rad. Enligt pokalen vann han 1936 med poängen 259, 1937 med 526 poäng samt 1938 med poängen 530. Han lär ha varit en riktigt duktig skytt.

Stopet har texten 'Nymanin tuoppi 13.11.1927'. På baksidan finns vinnarresultaten från 1927 fram till 1937 då Lars tog hem priset. Efternamnet är dock felstavat alla tre gånger, det står KläricK istället för KläricH.

Det väger 600 gram och i locket kan man utläsa av stämplarna att det är ett stop i silver, gjort i Tavastehus av silversmeden Salo HJ Oy år 1927. Makens släkt har vistats mycket och vistas ännu i Tavastland, så jag antar att det här är någon lokal tävling, kanske från jaktlaget Lars ingick i?

Förutom stämplen jag kan tyda och ta reda på vad betyder med hjälp av internet (X5 = 1927, kattfoten = silver, JS=Salo HJ Oy, 813H = silvrets finhetsstämpel), så finns det ännu ett stämpel jag inte får att föreställa något. Men det finns alltså ett stämpel till som kan berätta ännu något mera om stopet!







Hanna

När jag går på loppis brukar jag spana efter någon lätt barnbok på engelska eller någonting annat att ge till vårt 7-åriga fadderbarn Gesare i Kenya. Det är via finska Nakurun lapset som vi betalar hennes skolgång. Senast skickade vi iväg det här kortet som jag köpte på loppis. (Bilden är dålig, kortet var inte så där mörkt.)

önskar jag er med den här paschan (en påskefterrätt) som jag bjöd goda vänner på för några dagar sedan.



När min mormor och farmor har delat ut kökstillbehör de inte behöver mera har jag roffat åt mig filterhållare, bara med tanke på pascha.



Pascharecept

2 burkar kvark (4 dl)
1,5 dl socker
innanmätet i en vaniljstång eller ca 3 tsk hemlagat vaniljsocker.
1 dl finhackade russin
1 dl finhackade mandlar
1 äggula
saften och skalet av en citron
1 dl vispad grädde
1 dl smetana
100 gram smält, avsvalnat smör

Blanda ihop allt, lägg i kaffefilter så vätskan kan rinna av över natten.

För en tid sedan hittade jag på Manhattans loppmarknad en 2-euros väggtavla över Gudbrandsdalen i Norge.



Det var roligt eftersom min styvfar och mamma har en hytte där som gått i styvfars släkt. Den ligger vid Hundorp som är den röda pricken längst till höger.



Nu har väggtavlan efter sin villfärd via finska Åbo hittat hem till norska Gudbrandsdalen.

I 18 dagar ännu kan ni som bor i Finland se dokumentären Underkastelsen på Arenan.

"Som ett resultat av de kemiska ämnen vi har spridit i vår miljö under de senaste 70 åren bär vi hundratals kemikalier i vårt blod. Bl.a. mjukgörare i leksaker och förpackningar av plast, flamskyddsmedel och ytaktiva ämnen. Svensk dokumentär av Stefan Jarl från 2010. "

Först var jag osäker på om jag skulle våga se den. Men det mesta som sades där visste jag redan, och det var bra att få lite statistik och exempel att använda när man diskuterar med andra. Absolut sevärd

Nu har jag fått hem den andra trasmattan jag vävt, den som faktiskt matchar vår älskade ocicat.

 

Jag har mest använt min snälla svärmors gamla mattrasor och lakan. Men lite egna minnen finns där också, som blusen jag hade på mig första gången jag träffade min man.

Jag har en liten plåtburkssamling hemma. Jag har faktiskt inte köpt en enda av mina plåtbukar, utan nästan alla är hittade i min morfars barndomshem. Speciellt gamla tror jag däremot inte att de är, men fina i mina ögon!
 
Det är plåtburken Prince Albert tobak, som hela tiden fungerat som ytterkruka åt någon av mina blommor. Tyvärr börjar bottnen vara lite sönderrostad, så jag måste nog hitta på nått annat med burken snart. Sedan är det två kaffeburkar, den blommiga 'Kärnkaffe' och Pauligs kaffeburk med en kaffeflicka på. Burkarna fungerar som förvaring av blomfrön och småsaker. Sist och minst är plåtburken som innehållit Pauligs té. Den burken hittade jag hemma hos farmor och farfar. Den är en utmärkt förvaringsplats för tändstickor.



Min nyaste burk i samlingen, den första jag köpt, är en burk i papper. Köpte den på loppis, tyckte den var så vacker med sitt mönster. Den härstammar tydligen från ett apotek i Nystad och har sålts som pillerburk. Själv har jag ännu inte kommit på vad jag skall förvara i den, men det gör jag nog förr eller senare.





Hanna